jag vet att du är trött på den där ständiga känslan av att sitta fast att känna sig fängslad man bor mitt i staden men har aldrig vart så ensam dagen blir natt och längtan blir ängslan men det känns som man har fastnat i ett gränsland där allting står still förutom klockorna som klämtar var inte rädd för vad du lämnar jag vet att du är stark så du klarar vad som väntar jag säger till dig:
du och jag klarar det ihop färden är lång och bördan är stor men jag säger till dig du och jag klarar det ihop

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0