jag vet att du sover känner värmen från din hud bara lukten gör mig svag 
men jag vågar inte väcka dig nu jag skulle ge dig allting du pekar på 
men bara när du inte hör vågar jag säga så jag kan inte ens gå utan 
din luft i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå 
blir jag utan dina andetag min klocka har stannat under dina ögonlock fladdrar 
drömmarna förbi inuti är du fjäderlätt och vit och utan ett ljud mitt hjärta i din hand 
har jag tappat bort mitt språk det fastnar i ditt hår jag kan inte ens gå utan din luft
i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och färglös som en tår blir jag
utan dina andetag jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå 
om du inte ser på och genomskinlig grå vad vore jag utan dina andetag

vad vore jag
utan dina andetag

jag har världens bästa pappa och jag skulle inte tacka nej till lite sommar nu va

varje gång är som den första gång vi sågs även om det är över nu allting har förändrats men du finns kvar allt var svävande men nu så ser ja klart du var gammal jag var äldre och nu sågs vi igen gått så lång tid så länge sen decennier tillbaks men

jag minns det såväl varför kärleken brunnit utav olika skäl varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp trotts min väg vart lång kantats med gupp jag stått utan för din port så många gånger så många brev många sånger
minns varje ord varje rad jag skrivit en längtan så stor minns varje dag jag lidit har gått genom livet med en övertygelse att jag satt något spår  som har haft betydelse aldrig besvarad aldrig tillmötes en kärlek så varm utan den vilket öde från vinter till vår sen sommar till höst trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst

hjärtan som slår
vi står där vi stod
minns det som igår
första gången du log
som om jag snubblade pladask
på marken och bara dog

jag var ung du var yngre är vi sågs första gången rusade förbi mig snabbt på perrongen blev hjälplöst förälskat obeskrivligt tagen som om jag låg ner på marken och blev slagen betraktade ditt hår när det fångades av vinden som att svimma på en bergstopp utav svindeln sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden

tappa hjärtat i knät

kunde inte tänka logiskt eller sunt och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung började sakta uppvakta på avstånd i brev men det spelade ingen roll vad jag skrev du hade inte fastnat än inte fattat än
vilken kärlek som fanns att bara hämta hem men efter ett tag det började korresponderas mina förhoppningar dom väcktes för att sen raseras du flyttade utomlands någon annanstans gav bort din hand till en annan man
och breven som skrevs dom kom aldrig fram men mitt hjärta det brann och min åtrå var sannjag gav aldrig upp dig när du försvann långa dagar blev till nätter sen till år

nu står du där på gatan sargad av tiden huden är grå din hållning förvriden vill säga nånting men jag kan inte tänka klart känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks trevar mig fram för att etablera kontakt tar tag i din hand
vi brister ut i ett skratt det var så länge sen men det finns där än för passionen vi kände kommer alltid igen
har ett hjärta utan rynkor det består i en takt och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt aldrig nått fram så jag älskat på avstånd nu är det mitt tåg och dags för avgång stiga på aldrig tveka en minut för att allt som flyger upp måste landa till slut kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark vi vandrar iväg utan vidröra mark

du är som att andas för
jag gav aldrig upp dig när du försvann